I motsats till vad namnet säger är stålull inte tillverkad av en kombination av metallspån och klippt ull. Jag hade det intrycket innan jag läste den här artikeln, men ”ull” är bara en godtycklig etikett för att beskriva strukturen på materialet.
En bit stålull eller svinto finns i de flesta kök och gör livet för diskare mindre fett, slemmigt och smutsigt under fingernaglarna. Men vad är ursprunget till stålull och hur exakt tillverkas den?
Tillverkningsprocessen
Stålull tillverkas i stora fabriker och börjar som stora, upprullade rullar av stål med låg kolhalt (vilket är billigare och mer formbart än stål med hög kolhalt).
Stålrullarna matas sedan genom en rad stansmaskiner: skärande anordningar som tunnar ut stålet med mer än hälften av dess ursprungliga bredd. Denna avsmalning av metallen skapar ett starkare materia som klarar av intensivt skrubbningsarbete.
Efter att styrkan har kontrollerats rakas stålet i en maskin. Det är detta som skapar de tunna ”stålfibrerna”.
Efter rakningen lindas stålet på rullar och vävs samman. Vem kunde ana att den vävteknik används på stål? För hushållsändamål så stansas små bitar ut.
Beroende på tillverkaren så tillsätts sedan ämnen som skyddar stålet mot rost och ett sorts såpapulver som löddrar och hjälper till att avlägsna fett och smuts vid användning av stålullen.
Historia
Mekaniker upptäckte ursprungligen stålullens användningsområden för hushållsändamål efter att ha samlat in spån och använt dem som rengöringsunderlag i garaget. Dess grundläggande sammansättning har inte förändrats mycket sedan slutet av 1800-talet – och tusentals säljs fortfarande varje år.
Dessutom används stålull inte bara i köket. Det kan också användas för att slipa saxar, polera metall (t.ex. aluminium och mässing) .