Blaskelius

Japanska knivar började dyka upp i västerländska kök någon gång på åttiotalet. På den tiden dominerade tyska knivar, i vart fall när det kom till vad professionella kockar använde. Tyska knivar är fortfarande populära, och med all rätt. De är stadiga verktyg av bra kvalitét men när japanska knivar gjorde sin entré på den västerländska marknaden så insåg man fördelarna med en japansk kniv. De är lätta och så skarpa att de skär genom grönsaker som vore de av smör. Sakta men säkert kunde man se gyutoknivar poppa upp lite här och var. Tack vare internets intåg och en mer globaliserad handel insåg folk att en gyuto inte bara var en bra sak att ha, de kunde också handla en med relativ lätthet.

Skillnaden mellan japanska och västerländska knivar.

Eftersom det finns så många olika typer av knivar så är det svårt att göra några generaliseringar men jag gör ändå ett försök att ge en överblick av vad det är som särskiljer japanska knivar från västerländska. En sak som utmärker japanska knivar är att många av dem är endast slipade på en sida, något man bör vara medveten om innan man försöker slipa sin kniv i en vanlig slipmaskin!

Utöver slipningen så är japanska knivar tillverkade av ett hårdare stål än västerländska. Typen av stål skiljer sig men generellt brukar det handla om något typ av kolstål. Dessa ståltyper är hårdare och kan därför slipas till ett vassare blad. Tar man väl hand om dem så håller de sig också vassa längre än en europeisk kniv. Tyvärr så kan knivar av kolstål rosta, det är därför viktigt att hålla dem rena och torra efter anvädning. Detta gäller speciellt om du har hanterat en väldigt salt eller sur ingrediens.

Japanerna har en lite annorlunda approach till sina knivar. En västerländsk kockkniv är menad att kunna göra allt från att tärna fetaost till att hacka lök. I Japan finns det två separata knivar till dessa två uppgifter. Många hävdar att denna specialisering gör japanska knivar bättre på sina uppgifter. Som hobbykock kan jag tycka att det finns lite av en överspecialisering bland japanska knivar men för professionella kockar så kan japanernas inställning till specialisering kännas motiverad. Det finns en hel uppsjö japanska knivar men för att nämna ett par:

• Nakiri, en sorts grönsakskniv.
• Petty, en liten kniv gjord för lite intrikatare arbete.
• Deba, en grövre kniv gjord för att hantera fisk.
• Hankotsu, en grövre kniv gjord för styckning.

Det är antagligen på grund av denna specialisering som många japanska knivar är gjorda av ett hårdare stål. Hårt stål går att göra väldigt vasst men det är också skört. Om du får för dig att använda en japansk grönsakskniv till att skära upp en kyckling så skadar du lätt bladet.

Gyuto

Grovt översatt betyder namnet biff-blad och som namnet antyder så var dessa knivar främst menade att användas till att skära upp kött. Kniven var en viktig milstolpe i japansk knivtillverkning eftersom det är första gången vi ser en mer västerniserad kniv. Antagligen var den ett resultat av en attityd som fått spridning i landet, japan skulle öppnas upp och inte hålla så starkt på traditioner. Kniven är symmetriskt slipad och har en lätt böj likt en europeisk kniv.

Santoku

Stilen utvecklades för japanska hemkockar under efterkrigstiden som ett mer mångsidigt alternativ till grönsaksskniven. Santoku sägs betyda ”tre dygder”, enligt vissa hänvisar detta till ”kött, fisk och grönsaker” andra menar att det betyder ”hackande, skivning och tärnande”  hur som haver blev Santoku snabbt landets mest populära kökskniv, det visade sig att japanerna också tyckte att det var en bra idé att ha en mer allsidig kniv. Dessa knivar klarar av hantera kött men det är inte det de är byggda för i första hand. Man kan se Santokun som en vidareutveckling av den traditionella grönsakskniven nakiri. Santokun skulle klara lite mer, kunna skära upp en bit fet fisk om det behövdes. Finns i både enkel och symmetrisk slipning. Medan Gyuton ser mer otraditionell ut så är Santokun ett mer försiktigt steg mot väst.

Vad är bäst, en vanlig eller japansk kniv?

Detta är en svår fråga, speciellt med tanke på hur arbiträrt ordet bäst ofta är. Jag stengillar japanska knivar, de är både välgjorda och håller en vass egg. En japansk kniv är lite som en sportbil, bra prestanda, snygga och allmänt roliga att ha. Nackdelen är att de är väldigt kinkiga när det kommer till underhåll och kanske inte alltid det bästa att använda till vardags. Om du är osäker på va du ska välja så kan du alltid köpa en japansk kniv i västerländsk stil. Då får du både det fina japanska hantverket men också en kniv som är lite mer driftsäker.

Tillsammans med en kockkniv och en liten skalkiv utgör en sågtandad brödkniv den viktigaste trion i ditt kök. Har du dessa tre knivar så är du redo att handskas med de allra flesta tärnings, skärnings eller hack-situationer som kan uppkomma.

Du kanske undrar om en brödkniv verkligen är nödvändig men dessa sågtandade verktyg är nästan ovärderliga när det kommer till en rad olika uppgifter.

Om du har bråttom.

Efter att ha testat på en rad olika sorters bröd, kakor och runt ett kilo lök så har jag kommit fram till en lista över knivar som jag tror skulle passa de flesta.

För att avgöra en gång för alla vilken brödkniv som är bäst har Blaskelius testat tre olika knivar.

Den exklusiva:

Zanmai Flame Classic Damascus Pro Brödkniv 23 cm

Detta är kniven för dig som vill ha en kniv som kombinerar både design och funktion. Tyvärr finns det en nackdel; priset ör relativt högt. Det höga priset är inte omotiverat, handtaget är gjort i rött pakkaträ och bladet av damascusstål.

Standardvarianten:

Global G-9 Brödkniv 22 cm Tandad

Denna kniv är perfekt för dig som vill ha en högkvalitativ kniv men tycker att Zanmai-kniven har ett lite väl saftigt pris. Personligen så tycker jag att Zanmaikniven är mycket snyggare men detta är såklart en smakfråga.

Den prisvärda:

Fiskars Norr brödkniv 21 cm

En stilren kniv som gör vad den ska. Prisvärd!

Bäst i test:

Victorinox fibrox 26 cm

Riktigt bra prestanda till riktigt bra pris. Kniven för den som bryr sig mer om funktion än pris. Kan inte rekomenderas nog.

Vad du ska titta efter.

Brödknivar är inte bara till för att skära igenom bröd. De fungerar utmärkt till att skära upp mjuka kakor som sockerkaka eller tigerkaka men är även ett jättebra verktyg till att skära upp biscotti eller andra hårda kakor. Jag använder även min brödkniv till en massa andra saker som att skära upp ananas, melon, isbergssallad, salami, kål, och inte minst för att skära upp kött och fågel. Brödkniven är mer allsidig än somliga tror!

Om du letar efter en ny brödkniv så fortsätt läsa medan jag går in på djupet vad gäller denna underskattade uppskärare.

Jag kommer att gå igenom:

• Vad som gör en sågtandad kniv effektiv.
• Olika typer av sågtandning.
• Bladets form och längd.
• Hur man slipar dessa skönheter.
• Recensioner av ett par knivar.

Låt oss börja!

Varför ett sågtandat blad?

Sågtandade knivar, med deras serrerade, skarpa blad är ideala för att skära igenom mat med en hård yta och ett mjukt innehåll – som en limpa med en hård skårpa.

Principen som får en brödkniv att fungera är densamma som hos en såg; tänderna sjunker in i ytan, sen skär de jämt när kniven dras fram och tillbaka.

Sågtandade knivar är effektiva på mat som är hård, hal, eller ”elastisk” på det där sättet som vissa skaldjur kan vara. Det är svårt för en vanlig kniv att få något grepp om ytan medan en sågtandad egg snabbt tar tag i ytan och påbörjar ett rent snitt.

Typer av sågtandning

När du letar efter en brödkniv att köpa så bör du ta en nogrann titt på knivens tänder, detta är för att både form och mängden tänder har en inverkan på hur kniven kommer att fungera.

Utformningen av tänderna kommer att skilja sig mellan olika märken. Vissa kommer att ha rundade tänder medan andra kommer att ha mer aggresiv utformning med skarpa, kantiga tänder.

De skarpa tänderna kommer vanligtvis kräva mindre tryck från användaren och de kommer ofta att skära igenom en hård skårpa lättare än en kniv med rundade tänder. Tyvärr kommer en sådan kniv också att producera mer smulor än en med mer följsamma tänder.

Mängden tänder spelar också roll, eller rättare sagt, mängden tänder per centimeter spelar roll. Desto fler tänder per cm desto finare snitt får man. Nackdelen är att en kniv med många tänder ofta fastnar och hakar fast när man skär. För att illustrera vad jag menar så tänk tillbaka till dina slöjdlektioner när sågen helt plötsligt greppade tag i träet och vägrade rubba på sig. En mycket mildare version av detta händer ibland när man skär med knivar som har många tänder per centimeter. Jag föredrar ett mellanting – en kniv som greppar tag i ytan men ändå tillåter följsamma snitt, en kniv som känns mer som en vanlig kockkniv än en fogsvans.

Bladets form och längd.

Bladet profil är ännu en sak att ta i beaktning. Vissa brödknivar är böjda på samma sätt som en kockkniv, andra är spikraka.

Jag upplever att ett böjt blad är lättare att hantera när det kommer till att skära de där sista skivorna. Dessutom är det extra viktigt att ha en böjd kniv när man har ett längre blad som lätt blir otympligt att hantera. Min personliga preferens är en kniv med en lätt böj men detta är något av en smakfråga.

Hur man vässar en sågtandad kniv.

Sågtandade knivar är extra svåra att vässa, lyckligtvis behöver de inte vässas lika ofta som andra knivar. Det finns specialverktyg som man kan köpa för att vässa sågtandade knivar medan vissa fungerar att använda i en manuell knivslip. Det finns rekommendationer fram och tillbaka om huruvida man ska slipa en sågtandad kniv alls. Min personliga åsikt är såhär: undvik att slipa din brödkniv så långt det går men om du märker att din kniv är långt ifrån forna glansdagar så kan det vara en god idé att vässa. Detta är dock bara en tumregel, hur bra det går att slipa en brödkniv beror på hur tänderna på kniven är utformad samt vilken utrustning du har tillgänglig.

Vilken bör man köpa?

Global har ett antal brödknivar ute på marknaden. G9 modellen är medeldyr men har hög kvalitet. Det karaktäristiska handtaget är inte bara snyggt, nersänkningarna gör att bladet blir lätt att greppa. Dessutom är det en garanti att du inte en dag står där med ett sprucket trähandtag.

Personligen kan jag tycka att kniven är lite i det korta laget. Feta limpor blir svåra att skära men å andra sidan så är kortare knivar generellt sätt lättare att hantera. Globalknivar brukar ha tunna blad och så är också fallet här. Detta gör att kniven med lätthet skär igenom även det torraste av bröd. Ett tunnt blad kommer än mer till pass när brödkniven ska användas till något annat än brödskivning, som att stycka en kyckling till exempel. Jag kan inte uttala mig om hur väl globals brödknivar håller men man ska vara lite extra försiktigt med tunnare blad. Dock bör det poängteras att global håller hög standard generellt sett och jag skulle bli förvånad om brödknivarna var ett undantag.

Global G 9 är ett bra köp om man är osäker på vad man ska köpa

Zanmai

Denna kniv är onekligen lyxig. Speciellt iögonfallande är handtaget i pakkaträ. Detta har tre nitar, varav den mittersta är smakfullt utsmyckad. Jag tycker att kniven balanserar både klassisk stil och hantverksstolthet med modern design och ergonomi.Handtaget går sömlöst in i bladet är gjort i Damaskusstål och har en gråmelering som man inte ofta ser på brödknivar. Som kuriosa kan nämnas att Zenmai tillverkar sina knivar i Seki City; en plats traditionellt känd för sin svärdtillverkning men idag säte för ett antal knivbolag. Bladet fungerar gallant, vilket man givetvis förväntar sig med tanke på priset. Skär som en dröm och lämnar knappt några smulor efter sig. Lämpar sig därför väl som verktyg om du ska skära upp en tårtbotten för att göra en trelagerskaka eller till att skära upp bröd vid nästa brunch.

Fiskars

Den här finsktillverkade kniven är nog lite som norden är överlag, Gör inte mycket väsen av sig, inget flash utan enkelhet och ändamålsenlighet står i fokus. Bladet är gjort i tyskt stål och fungerar bra till att skära upp allt från baguetter till vörtbröd. Personligen skulle jag vilja ha ett längre blad men om du vet med dig att du brukar handla smalare limpor så är detta inget problem.

Morakniv

Dessa blad känns onekligen gedigna, jag gillar både design och funktion för den här kniven. Nackdelen med den här kniven är att handtaget kan kännas något ogenomtänkt. Det ligger helt OK i handen men skulle nog må bra av att ha en räffling, nersänkning eller dylikt så att man känner att man har ett ordentligare grepp om kniven.

Den ligger i samma priskategori som globalknivarna. Även om mitt svenska hjärta vill säga att morakniven är bättre så tycker jag att globalkniven är, ursäkta ordvitsen, något vassare. Detta beror helt enkelt på att ergonomin hos globalkniven känns lite bättre. Nåväl, är man patriot och traditionalist kanske Morakniv är rätt val ändå.

Victorinox fibrox

Denna kniv ger klart mest värde för pengarna. Handtaget kanske inte ser så lyxigt ut men ligger väldigt bra i handen och riskerar inte att ta skada av väta som trähandtag kan göra. Det tunna bladet med en lätt böj gör att kniven är lämpad till lite allt möjligt, inte bara till att skiva bröd med. Jag måste säga att jag är imponerad av denna kniv, jag förväntade mig ärligt talat att en relativt billig kniv inte alls skulle vara så här bra. Denna kniv skär gång på gång tunna skivor utan att lämna en massa smulor efter sig eller att trycka ihop bröder, eller göra händerna trötta för den delen. Jag tror att anledningen till att kniven är så lätt att använda är inte bara att den är väl utformad, den är också lätt. Det tunna bladet och kompositmaterialet gör att kniven inte väger mycket alls. Till skillnad från en kockkniv så behöver inte en brödkniv någon vikt bakom sig, man använder den aldrig till att hacka och den horisontella rörelsen är det som gör att den sågtandade bladet skär, inte så mycket ett vertikalt tryck neråt.

Den största nackdelen med denna kniv är att den inte är jättesnygg. Jag kan tänka mig att vissa tycker att den är lite för lång men för mig passar den finfint. Denna kniv är mer formad som en konditorkniv än en traditionell brödkniv vilket gör att den saknar en spets. Något som man kanske saknar när man använder sin brödkniv till lite mer oortodoxa saker, som att skära upp kött till exempel.

Du har antagligen hört talas om brynstål förut, du kanske till och med har ett undangömt i dina kökslådor. Den där metallpinnen med ett plasthandtag som följde med ett knivset och som du knappt, om någonsin använt.

Du kanske har sett en kock eller slaktare använda en, om inte i verkliga livet så i vart fall på film. Men vad ska du använda det till egentligen? Slipa knivar? Göra coola swischljud?

Det råder mycket förvirring kring vad ett brynstål ska användas till. Detta är kanske inte så konstigt med tanke på att det finns mycket förvirrande terminologi i knivvärlden och att vissa verktyg är väldigt lika även om de fyller olika funktion. Dessutom så är tillverkarnas produktbeskrivningar ofta kryptiska. Den här artikeln kommer att bena ut vad som är vad och förhoppningsvis reda ut några frågetecken som du kanske har.

Terminologi.

Ett brynstål är en metallpinne som är ungefär lika lång som din underarm, genom att föra kniven längs med brynstålet ett par gånger kan du återställa skarpheten i kniven. Notera att jag säger återställa, inte slipa eller vässa. Detta är för att ett brynstål inte fungerar på samma sätt som en knivslip. Ett brynstål rätar ut eggen på kniven medan en slip, som namnet antyder, slipar bort material för att skapa en ny egg. Båda gör din kniv skarpare men sättet de når dit skiljer sig. Ett brynstål påverkar i princip inte din knivs livslängd medan slipande kan ha viss inverkan. Att bryna är något man bör göra ofta medan slipande är något man ska undvika att göra mer än nödvändigt. Du bryner en kniv tills det inte fungerar att bryna längre, då är det dags att börja slipa.

Något som är väldigt förvirrande är att vissa slipar ser ut som brynstål. För att bättre
förstå hur dessa skiljer sig så ska vi ta en närmare titt på hur ett knivblad fungerar.

Gör det krökta rakt.

Som du säkert förstår så är eggen på en kniv väldigt tunn. Desto tunnare desto skarpare. Tunnheten har dock en nackdel — eggen skadas lättare. En kniv skadas sakta av vardagsanvändning som att stöta emot ben, avokadokärnor eller helt enkelt att slå ner i en skärbräda. Alla dessa saker kommer att få eggen att böja sig på ställen. Detta är saker som sker på en mikroskopisk nivå och är inget man kan se med blotta ögat, men man märker av de små krökningarna när det är dags att skära upp grönsaker. Lyckligtvis behöver en kniv med dessa krökningar inte slipas, den behöver brynas. Något som går snabbt och är skonsamt mot din kniv.

Brynstålet gör sitt inträde. Det är redskapet som rätar ut dessa mikroskopiska krökningar. Bryning är inte något som man gör en eller två gånger mellan slipningarna, det kan göras om och om igen. Metall är inte bara ett väldigt hårt material, det är också väldigt elastiskt och kan snabbt formas tillbaka till sin ursprungliga form (tänk terminator!)

Till slut så kommer brynstålet att tappa sin verkan, detta är ett tecken på att det är dags att ta fram slipen. Eggen behöver återskapas, inte återformas.

Hypotetiskt sett så skulle du kunna bryna din kökskniv med nästan vad som helst som är hårdare än din kniv. I min brynings och slipningsguide så visar jag faktiskt hur du kan väcka liv i en kniv med hjälp av en keramikmugg!

Självklart är dock brynstål överlägsna då de har designats specifikt för att kunna räta ut knivar.

Typer av brynstål.

Brynstål kan delas in i tre kategorier baserat på materialet de är gjorda av: stål, diamant och keramik.

Stål är det traditionella materialet, det har använts under längre tid än keramik och diamant som är nyare påfund. Bryn i stål är också det som är vanligast. De är antingen helt släta eller med små fåror längs med hela stången. Den släta varianten är den mest skonsamma medan den med fåror slipar lätt på kniven. Detta gör kniven vassare men sliter fortfarande något på den. Detta är anledningen till att jag föredrar släta brynstål.

Även om släta bryn är bättre än räfflade så är de ändå inte min favorit. En anledning är att de inte fungerar så bra på japanska knivar då dessa är gjorda av ett hårdare och skörare stål än västerländska.

Brynstål i diamant

Diamant har inga problem med någon sorts stål. Vare sig det är tyskt, svenskt eller japanskt, diamant fungerar till alla. Diamant är, som bekant, hårt. Problemet med att använda diamantbrynen är att de egentligen inte är bryn. De är slipar i förklädnad. De kanske ser ut som brynstål eftersom de är formade som stänger, men de fungerar mer som stänger. Med detta sagt så tar ett brynstål i diamant bort mycket mindre material än en traditionell knivslip. Ett brynstål i diamant är bra om du inte har tid att göra en ordentlig slipning från grunden och snabbt vill få lite skärpa på din kniv men det passar absolut inte som vardagsunderhåll. Om du gör det så dröjer det inte länge innan du inte har mycket kniv kvar.

Längd och rengöring.

Det finns två enkla, men viktiga, detaljer som an bör ha i åtanke när det gäller ditt brynstål.

1. Se till att det är av rätt längd.
2. Se till att hålla det rent.

Angående längden så bör du se till att brynstålet är ca. 5cm längre än den längsta kniv du vill vässa (brödknivar och andra sågtandade knivar uteslutet då dessa är svåra att bryna. Anledningen till att du behöver ett brynstål som är längre än dina knivar är att du ska kunna bryna i ett svep på ett enkelt sätt.

Angående rengöringen så är den viktigt annars kommer det finnas en massa metallpartiklar på dem som dina knivar lämnar efter sig. Detta leder till att brynstålet blir mindre effektivt efter varje användning. Jag rekommenderar att du ger stålet en rengöring med en ren trasa efter varannan användning och använder borste och såpa emellanåt.

Japanska knivar och brynstål.

Brynstål är främst designade för att underhålla västerländska knivar, gjorda av västerländskt stål, stål som är tufft men formbart. Om du äger en japansk kniv så bör du göra dig sjäv en tjänst och läsa på lite innan du försöker använda ett stål på den.

Japanska knivar av västerländsk typ (Mashiro, Global mm.) kan vässas med ett brynstål men endast ett utav diamant eller keramik, aldrig ett utav stål. vare sig det är slätt eller med fåror. Japanskt stål är hårdare än västerländskt men också skörare och kan ta skada av ett brynstål i metall. Som sagt, du bör vara ännu mer försiktig med traditionella japanska knivar.

Du har antagligen hört allsköns motsägande råd och rön när det handlar om vilken skärbräda som är mest hygienisk, mest skonsam mot dina knivar, mest miljövänlig etc. Vem har rätt egentligen?

Äntligen ska vi komma till botten med vilken sorts skärbräda som är bäst:

Plast, trä eller bambu?

Vilket material är bäst?

Plast

Många tror att plast är det mest sanitära materialet för en skärbräda, speciellt eftersom det går att köra en skärbräda i plast i diskmaskinen.

En undersökning vid University of Michigan har dock visat att det finns fler bakterier på en använd plastyta än en använd träyta. Studien visade att en ny plastbräda kunde tvättas på ett godtagbart sätt men att använda skärbrädor i plast är närapå omöjliga att rengöra ordentligt. Betänk också att plasten som nöts av från skärbrädan kan hamna i din mat. Dessa två saker har gjort att jag uteslutit plastbrädor från min köksarsenal.

Bambu

Bambu är alternativet för den miljömedvetna. Detta hårda gräs är det mest hållbara valet av de tre alternativen. Det växer snabbt och kräver inga insektsmedel för att kunna kultiveras. Dessutom så absorberar det mindre vatten än trä, något som vissa tycker gör bambu till det mer sanitära alternativet.

Nackdelen är att bambu är ca tjugo procent hårdare än vanlig lönn, detta betyder att en skärbräda i bambu sliter snabbare på dina knivar.

Trä

Trä är en förnybar resurs men inte lika miljövänlig som bambu. Förutsatt att skärbrädan inte görs med överblivet trä som annars skulle ha blivit bortkastat, något som är hyfsat vanligt. En träbräda är skonsammare mot dina knivar, och ärligt talat är den oftast snyggare än en bambubräda och definitivt snyggare än en skärbräda i plast.

Som du märker så har jag något av en febless för träbrädor. Om du köper en högkvalitativ skärbräda och ser till att underhålla den ordentligt så kommer den att hålla många år, dessutom så tycker jag att träbrädan är det mest estetiskt tilltalande valet.

Trä kommer som bekant i många typer, de varierar mycket i hårdhet vilket påverkar hållbarhet. Både när det kommer till brädan själv men också hur länge dina knivar klarar sig innan de behövs slipas om. Att välja rätt träslag är, om jag får vara vitsig, lite av en djungel.

Teak är ett träslag som både är slitstarkt och klarar av väta väldigt bra. Detta i kombination med den fina rödbruna färgen har gjort att teak har blivit ett väldigt populärt träslag.

Övriga material:

Det finns skärbrädor gjorda i marmor, glas och dylikt. Håll dig borta från dessa, de är hårda och sliter väldigt mycket på dina knivar. Visst kan de se fränt ut med en skärbräda i glas men de är i princip värdelösa när det kommer till funktion.

Storlek och funktion

Ett visdomsord från en hobbykock till en annan: Om du tänker flytta runt din skärbräda mycket så köp inte en tjock skärbräda i trä. Visst de ser häftiga ut men en sex centimeter tjock skärbräda i ek eller annat tungt träslag kommer att vara väldigt otymplig. Vissa personer har sin skärbräda på en fix plats men personligen så brukar jag flytta runt min, både för att kunna rengöra i diskhon men även när jag vill laga mat med någon annan eller kolla på morgonnyheterna när jag skär upp bröd. Med detta sagt så är det trevligt att tillaga mat på ett riktigt mastodontblock. Övriga fördelar med en tjock skärbräda är att det finns inte alls samma risk att de böjer sig med åren. Tunnare skärbrädor i trä kan lätt utveckla en lätt, ibland kraftig böj vilket gör dem jobbiga att skära på. Dessutom glider en tjock och tung skärbräda inte alls lika lätt som en tunn och lätt. Om du har plats till det så överväg att ha en dedikerad plats till en stor skärbräda. Tänk på att det ska finnas plats till diverse skålar och ingredienser kring skärbrädan så du bör ha lite biutrymme kring din dedikerade skärplats. Personligen så tycker jag att en skärbräda som är ca 40×50 cm är bäst.

Vissa skärbrädor har en liten ränna längs ytterkanten av brädan. Denna gör så att juice från kött och grönsaker enkelt rinner undan och inte är i vägen när du hackar och skär. Tyvärr gör detta brädan lite svårare att rengöra men beroende på hur rännan är utformad så kan det ändå gå relativt lätt.

Jag tycker att det är värt att ha flera skärbrädor. På så sätt kan man ha en dedikerad till att skära upp kött. Dessutom kan en mindre skärbräda fungera bra som ett serveringsfat när man ska bjuda folk på ost, bröd eller frukt.

Avslutningsvis så råder jag dig att ta en titt på min guide för hur man rengör en skärbräda i trä, tar du han om din bräda så kommer den hålla länge. Det tjänar både du och miljön på!