I tidigare inlägg har jag gått igenom vilka kaffebryggare som är mest prisvärda, vilka som lämpar sig bäst till singelhushåll mm. men idag tänkte jag bara fokusera på vilka kaffebryggare som ser bäst ut. Det är trots allt ganska kul att vara ytlig ibland.

Moccamaster finns tillgängliga i en rad olika färger, candy apple red är min personliga favorit men det finns även orange version som är väldigt snygg.

Dessa maskiner är klassiker av en anledning, när det kommer till vanliga hederliga kaffebryggare är dessa mitt toppval. De är pålitliga, har bra garantier och gör gott kaffe gång på gång. Designen är snygg och konventionell, om man vill ha något spektakulärt kanske man ska leta efter en annan bryggare men jag har alltid varit ett fan av design som är vacker utan att vara uppseendeväckande.

Smeg är kända för sina retroinspirerade köksmaskiner. Personligen så gillar jag deras espressomaskin även om jag förstår att alla kanske inte gillar den lite bulliga designen.

Det finns även en version som Smeg har tagit fram i samarbete med Dolce Gabbana. Jäkligt cool men designen innebär ett rejält prispåslag. Om du har mer pengar än vad du vet vad du ska göra med så finns det en hel rad med köksapparater av Dolce Gabbana. Designen påminner lite om svensk allmoge så maskinerna kan nog passa in i ett äldre svenskt kök.

Nespresso creatista plus J520 är en kapselbryggare i rostfritt stål. Förutom att det ger ett väldigt rent och elegant intryck så passar rostfritt stål in i de flesta kök. Köket det måste inte vara modernt utformat för att en kromfärgad bryggare ska passa in.

Citiz D12 är en annan maskin som lyckats ta sig in på listan. Det är något med svarta saker mer kromdetaljer som jag verkligen gillar. Perfekt till singelhushållet eller den som har ett trångt kök.

Ukeg nitro är en annan väldigt snygg kaffebryggare, den är dock enast till för att göra så kallad cold brew, en ganska speciell typ av bryggningsteknik som gör att kaffet mer liknar en guiness än en vanlig kopp kaffe.

Chemex pour over är en annan kaffebryggare som är väldigt snygg och stilren. Pour over fungerar ungefär om en vanlig kaffebryggare men här får du själv hälla vattnet på de malda kaffebönorna. Det är lite mer arbete men det är meditativt på något vis. Dessutom så får man mer kontroll över hur ens kaffe ska bli.

Peppar har sitt ursprung i Indien där den växer i skogar. Växten är en klätterväxt och trivs bäst i den halvskugga som ett lövverk skapar. Du kanske då undrar om man kan odla peppar hemma? Svaret är ett nja, det går att odla pepparväxten men för att den ska bära frukt behövs det nog en hel del arbete. Peppar trivs i varma temperaturer (20+) och bör därför odlas inomhus eller i ett uppvärmt växthus.

Växten behöver mycket vatten, fukt och hetta vilket gör att det är väldigt trixigt att odla den i Sverige. Dessutom tar det tid innan det kommer några korn, vanligtvis brukar man skörda dem tre år efter odling. I vårt klimat lär det ta längre tid, om det ens kommer några korn alls. Man kan göra det lite lättare för sig genom att försöka få tag på en stickling, peppar är nämligen ganska svåra att få att gro från frön.

Med detta sagt så vill jag inte avskräcka dig från att ge dig på att odla peppar, om du får det att fungera är det hur coolt som helst!

Andra pepparsorter då?

Svartpeppar, vitpeppar och grönpeppar kommer från exakt samma växt, nämligen piper nigrum. Skillnaden är när pepparkornen skördas och om man tar bort skalet på pepparkornen eller ej. Rosépeppar har sitt urprung i Peru och är inte släkt med piper nigrum. Kornen kommer från ett träd som är svårt, om inte omöjligt, att odla i Sverige.

Sparris är mångas favorit men hur den smakar kan variera väldigt mycket. Sparris kan vara utsökt men många har nog smakat en bit sparris som smakade vedervärdigt. Allt beror på hur man tillagar den. En kritisk aspekt är hur länge sparrisen tillagas, för kort och den blir hård och träig. För länge och den blir slemmig och äcklig.

Lär dig tillaga sparris på sex olika sätt! Koka, ånga, rosta sautera, rosta i ugn, och stekning är olika sätt att få den här läckra grönsaken att komma till sin rätt. Denna fiberrika grönsak tillagas snabbt och är full med nyttigheter.

Med vissa tillbehör kan man få sparrisens smak att blomma ut. Smakerna behöver inte mer än lite smör eller olivolja och salt för att komma fram. Den robusta texturen gör att sparris fungerar väl ihop med en rikare sås såsom hollandaise. I vart fall fungerar citron också väl med sparris.

Hur man tillagar sparris

Sparris kan göras i ugnen, i stekpannan eller på grillen. Vissa tillagningsmetoder såsom grilling eller stekning kan lägga till en hit av rökighet med ångning ger dem en fräsch och pigg smak. Vilken teknik du använder beror på vad du är ute efter, och vad som är enklast såklart.

Kokt sparris

• Lägg i vatten i en stor kastrull och ha i en nypa salt
• Lägg i sparrisen i det kokande vattnet
• koka till färgen blivit ljusgrön och sparrisen mjuk, 1 till 3 minuter.
• Lägg sparrisen i iskallt vatten för att stopa tillagningsprocessen, förutsatt att de inte ska ätas direkt.

Ångad sparris

• Lägg i sparrisen i ångskålen och täck.
• Koka på hög värme, 2-4 minuter efter att vattnet börjat koka ordentligt.
• Lägg sparrisen i iskallt vatten för att stopa tillagningsprocessen, förutsatt att de inte ska ätas direkt.

Rostad sparris

• Täck sparrisen med olvilja, salt och peppar
• Tillaga på en bakplåtsplåt mitt i ugnen 200 grader.
• Tillaga i ca tio minuter, rör runt bland sparrisen halvvägs.
  Topparna bör vara bruna och något spröda.

Sauterad sparris

• Skär sparrisen i bitor om 3 cm
• sautera i hög temperatur tillsammans med olja eller smör
• Tillaga i 3-5 minuter, tills sparrisen har fått en fin brun färg.
• Smaksätt med salt och peppar

Samma metod fungerar finfint att göra i en wok.

Halstrad sparris

• Sätt ugnen på grill, 200 grader.
• Täck sparrisen med olja, salt och peppar och lägg i en ugnsäker form.
• Placera sparrisen högt upp i ugnen
• Grilla tills sparrisen har fåt en lätt brun färg.

Svaret är ja! Pizza går alldeles utmärkt att frysa, både den du gör själv och den du köper nere på kvarterskrogen. Enda undantaget som jag ser är för vissa specialingredienser, det finns vissa pizzor med isbergssallad eller kronärtskockor på, dessa tror jag inte blir en jättehit infrysta men i övrigt så funkar det finfint att frysa in pizza. Perfekt för oss som inte är så stora i maten men hatar att kasta bort smarrig pizza.

Se till att pizzan har rumstemperatur innan du fryser in den och tryck ut så mycket luft som möjligt ur fryspåsen utan att mosa pizzan.

När det väl är dags att tina pizzan finns det ett par olika strategier. Allra bäst tycket jag det blir om man har pizzan i ugn på ca 150 grader. Pizzan smakar ungefär som ny fast något krispigare. Man kan också använda en microvågsugn, jag brukar köra låg effekt under en lång tid, resultatet blir en ganska mjuk pizzabit. Man kan köra med högre effekt men risken är att pizzan blir torr eller svampig.

Gör du någonsin pizza från grunden och undrar varför den inte smakar som de som serveras på din favoritpizzeria? Toppingarna kanske är ojämt tillagade, eller skorpan kanske inte är riktigt rätt. Om du vill rätta till dessa problem så är en pizzasten vägen att gå!

När någon nämner en ”pizzasten” så avser de en rund eller rektangulär stenplatta, vanligtvis gjord av kordierit. Detta är ett populärt material eftersom det värms upp jämnt och absorberar fukt, något som är viktigt för att få en riktigt krispig skorpa. Problemet med kordierit är att det kan spricka om du inte tar hand om det på rätt sätt. 

Pizzastenar kan också tillverkas av andra material, t.ex. metall. Gjutjärn används ibland eftersom det går upp i temperatur snabbare än sten, värms jämnt och kommer inte att spricka. Bakstål är det senaste modet eftersom det leder värme väldigt bra och bakar mer jämnt vid låga temperaturer än sten. Stål riskerar inte heller att spricka till skillnad från sten. Nackdelen är att det är dyrt, tungt och otympligt.

De flesta företag rekommenderar att du lägger pizzastenen i ugnen kall och förvärmer den i upp till en timme innan du sätter in pizzan. När du är klar så låt stenen svalna inuti ugnen. Detta skyddar den mot att spricka eller missformas. Många väljer att ha sin pizzasten i ugnen hela tiden, och vissa hävdar att gör så att maten tillagas jämnare, även om maten inte placeras direkt på stenen.

Min guide har stenar som tillagar din pizza snabbt och jämnt, har en bra hållbarhet och är enkla att rengöra.

Weber gourmet – pizzastenen som också fungerar på grillen.

För alla som letar efter den bästa pizzastenen som finns på marknaden, leta inte längre än Webers pizzasten. Denna produkt är tillverkad av Kordieritsten och är designad för att skapa krispiga, tunna pizzor. Stenen levereras också med ett ställ som gör det enkelt att transportera din läckra skapelse från grillen till bordet.

Weber Gourmet Pizza Stone är inte bara till för att skapa utsökt pizza. Du kan också göra en mängd andra godsaker. Med pizzastenen kan du ta dina nanbröd, tortillas och vitlöksbröd till nästa nivå. Som en del av Weber Gourmet BBQ-system passar denna 14-tums sten perfekt på en webergrill men givetvis går det lika bra att ha den i ugnen.

Detta eftersom stenen har ett avtagbart kromställ som du kan ta av när som helst och därmed även använda produkten i din ugn.
Weber 8836 är också mycket lätt att rengöra och underhålla. Så länge du kommer ihåg att borsta, rengöra och skölja med vatten efter användning så är din pizzasten alltid redo för nästa användning. Tvål bör hållas borta från produkten eftersom det inte är nödvändigt och tvålrester kan påverka smaken på dina rätter. Vänta att tvätta med vatten till stenen har kallnat ordentligt, detta för att undvika att den spricker.

 Det är bäst att ha på lite mjöl eller majsmjöl på stenen innan du börjar laga mat. Annars riskerar du att degen fastnar, något du vill undvika i största möjliga mån. Att placera ett bakplåtspapper mellan stenen och maten kan också vara ett bra alternativ.

Se till att du kontrollerar din ugns storlek innan du köper stenen-
Denna pizzasten bör passa de flesta ugnar i standardstorlek men det skadar aldrig att mäta sin ugn på förhand. Ett av de möjliga bekymmerna för denna produkt är hur tung den är. Med en vikt på 9 kg så är denna sten inte direkt lätt men skiljer sig inte nämnvärt från de flesta andra stenar. Det finns också en vanlig missuppfattning att produkten väger mycket mer än andra stenar eftersom den kommer med en bärställning.
Detta är inte sant, vikten är försumbar och bärstället gör det lättare att bära stenen.

Fördelar

• Passar de flesta ugnar
• Mångsidig
• Billig
• Lättare att bära än andra stenar

Nackdelar

• Något svårtvättad
• Deg fastnar om man inte mjölar stenen

Jamie Oliver

Jamie Olivers namn har blivit synonymt med enkla och läckra rätter. Genom sina roliga tv-program och avslappnade kokböcker har han inspirerat många med sin kreativa inställning till matlagning. Jamies sortiment av matlagningsverktyg tar denna idé ett steg längre och har som mål att göra tiden tillbringad i köket effektiv och rolig. 

Stenen absorberar fukt och värms upp jämnt för att ge en krispig botten. Behåller värmen väl, så den är perfekt att servera småbröd eller annat man vill hålla varmt på.

• Diameter: 33cm
• Diskas inte i diskmaskinen 
• Rengör genom att torka av med en fuktig trasa

Den här stenen är perfekt om du, som jag, gillar att göra dina pizzor från scratch. Kom bara ihåg att degen kan fastna de första gångerna. Detta blir dock bättre med åldern. Använd bakpapper mellan degen och stenen   de första gångerna för att undvika problemet. Stenen gör ett bra jobb och gör superkrispiga pizzor!

Napoleon

Även om det kanske inte ser lika glassigt ut som en rund sten så är fyrkantiga stenar bättre på många sätt. Exempelvis så kan man baka två mindre pizzor på samma sten. Den extra ytan är nog som mest användbar när det kommer till annat än pizzor. Om man exempelvis gör baguetter så blir en cirkulär sten väldigt obehändig. Efter en tids användning förändras stenens yta och man behöver inte längre oroa sig för att degen ska fastna!

Som de flesta andra så gillar jag godis och som de flesta andra så gillar jag inte vad det gör med vikten. Det kan tyckas motsägelsefullt att äta godis samtidigt som man försöker tänka på formen men på senare år har det kommit ut ett par godissorter som är relativt kalorisnåla samtidigt som de stillar godissuget. Dessa använder sötningsmedel av olika slag för att kapa bort kalorier, vissa sötningsmedel kan ge problem med magen men det skiljer sig mycket mellan vilken typ av sötningsmedel som används. De godisar som finns med i den här artikeln gav mig inga sådana problem även om jag har fått upprörd mage av kalorisnålt godis förr.

Tweek

Tweek är min personliga favorit. Enligt mig är deras godis bättre än det mesta vanligt blandgodis. Det smakar inte lika sliskigt och exempelvis deras ananasgodis smakar mer naturligt och mer som ett mellanting mellan godis och riktig ananas. Chokladen är riktigt god, som choklad brukar vara. De har en chokladlakrits som är helt otroligt god. Mycket av sortimentet består av sura godisar. Det enda som jag kan klaga över är deras vanliga lakrits, den smakar abslout inte dåligt men det har inte den där riktigt intensiva saltlakritssmaken som jag vill åt.

Det känns som om tweek inte riktigt har hunnit bli populärt än. Därför kan ibland godiset i plockhyllan ha stått ett tag och blivit hårt. Lyckligtvis finns de att köa i påsar också, då finns det mycket större chans att godiset hållit sig färskt.

Wellibites

Wellibites har ett riktigt trevligt lakrits/hallon-godis som jag brukar köpa. Bra ersättare åt lakritsskallar som annars är en favorit. De har också en fläder/hallon-version. Godiset är veganskt och innnehåller 190  kcal per 100 gram. Runt hälften så mycket kalorier som vanligt godis. En påse väger 70g och innehåller 133 kcal.

Även den sura fläder/hallon-versionen är god även om jag föredrar lakritsversionen, men då är jag ett riktigt lakritsmonster också. De är också något kaloririkare, 204 kcal per 100g. Det finns även en variant som smakar ananas, passionsfrukt och vinbär men den har jag inte testat.

Bars

NJIE ProPud Protein & Oats,

Dessa är antagligen mina favoritbars. De är inte överdrivet söta och mättar bättre än de flesta andra bars. Det finns två smaker: hallon och blåbär. Båda utgörs av en kärna av havre och frystorkad frukt som omges av ett lager vit choklad. Den största nackdelen med de här är priset, det brukar ligga snäppet högre än andra proteinbars. Värt det dock, kan jag tycka.

Nicks

Detta företag har tagit fram en rad chokladbars som är riktigt goda. Favoriten är nog jordnöts eller kokosversionen. De har även en som påminner om kexchoklad men lite krämigare.

Glassar

Det finns även ett antal glassar som man kan ta till om sötsuget smyger sig på. Det finns glassar som har runt 300 kcal per bägare. Dessutom mättar de bra och har ganska mycket protein. Det är inte riktigt lika gott som vanlig glass men duger fint för att dämpa glassuget i sommarvärmen.

Barebells glass

I mitt tycke så överträffar barebells proteinglassar de flesta andra ”vanliga” styckglassar. Det finns ett par som påminner lite om en snickers eller marsglass. Det vill säga de är ungefär som en proteinbar fylld med vaniljglass. Dessa är goda men jag tycker att deras godisar i ”magnumstil” är allra bäst. De är lagom söta och smakar inte sötningsmedel alls. Smaksättningarna är experimentella nog för att kännas lite spännande samtidigt som de inte avviker allt för mycket från en gammal hederlig glasspinne.

Många hotell erbjuder kontinental frukost utan att riktigt beskriva vad en kontinental frukost innebär. Om du hade tänkt dig en stor frukostbuffé med en massa charkuteri och olika sorters ostar lär du bli besviken. En kontinental frukost består ofta av bröd, sylt, frukt, bakverk och kaffe, lättare saker som ger en tillräckligt med energi för att starta dagen utan att tynga ner en.

En kontinental frukost kan verka lite snål om du är van vid lite rejälare frukostar men för andra så är det perfekt med ett lätt mål som start på dagen. Oavsett vem av dessa personer du är så tänkte jag gå igenom detta frukostfenomens historia och etymologi.

Vad är en kontinental frukost?

Termen användes för första gången under sent 1800-tal men den stora skillnaden mellan olika länders frukostvanor kände man till långt innan dess. En kontinental frukost består av lättare frukostmat såsom mackor, bakverk, sylt, frukt och kaffe medan många andra frukostar har betydligt stadigare karaktär. I USA och England kan frukostar vara riktigt rejäla, Sverige är något mellanläge eftersom saker som ägg och filmjölk gör våra frukostar lite mer mättande än en typisk kontinental frukost.

Skillnaden är inte bara en kulturell grej, vissa personer föredrar lättare frukostar eftersom det passar in bättre i resten av deras schema och hur aptiten varierar under dagen.

Var kommer uttrycket ifrån?

Termen kontinental frukost har sitt ursprung i 1800-talets Storbritannien. Kontinenten refererar till resten av Europa och kontinental frukost betydde då den typen av frukost man kunde få i Frankrike eller Italien. England har som bekant en frukosttradition som består av lite tyngre saker såsom bacon, korv, bönor, ägg och svamp. En kontinental frukost är lättare och brukar bestå av vitt bröd, sylt, frukt och kaffe.

En kontinental frukost skiljer sig också mycket från en amerikans frukost som kan innehålla pannkakor, stora äggportioner, charkprodukter, potatis, pannkakor mm. Ofta anger hotell vilken typ av frukost de erbjuder för att amerikaner och engelsmän inte ska bli besvikna när frukosten inte mättar lika mycket som de är vana vid, och för att fastlandseuropéer inte ska få sig en chock när de upptäcker hur fettig och mastig frukosten är.

Varför har de kontinental frukost på hotell?

Som vanligt är svaret ekonomi, det behövs inte så mycket personal för att ställa ut lite brickor och ingen av ingredienserna är särskilt dyra. Dessutom behövs det inte särskilt mycket förberedelse om man jämför med att laga äggröra eller göra pannkakor varje morgon. Utöver detta så är det behändigt för gästerna att snabbt kunna få i sig lite mat utan att behöva söka upp ett kafé eller en restaurang.

Sverige är rikt på bär och vi har en lång tradition av att vara ute i skog och mark och plocka på oss de läckerheter som naturen har att erbjuda. Allemansrätten gör att vi får plocka skogsbär och det faktum att relativt många har en trädgård eller kolonilott gör att många kan odla bärbuskar själva. Sverige har helt enkelt en kultur av bärplockning och givetvis användning av bär i diverse bakverk.

Hallon

Hallon växer vilt i större delen av landet och har odlats i Sverige sen 1700-talet. Växten trivs under ganska torra förhållanden. De kan ofta hittas längs skogsvägar och stigar. Hallon som hittas här brukar vara lite mindre men är inte desto mindre smakrika än de lite större varianterna som man hittar i folks trädgårdar.

Havtorn

Havtorn återfinns kring Sveriges kust och till utseendet påminner mer om något man hittar i medelhavsområdet än i norden. Bären är fulla med vitaminer och har en sur ton som påminner något om passionsfrukt. Buskarna är täta och lätta att sticka sig på så man får vara försiktig när man plockar. Lyckligtvis finns det varianter avsedda för odling som är framtagna för att vara lättare att plocka. Havtorn har en ganska distinkt smak och används bland annat för att göra sylt och juice.

Blåbär

Dessa bär växer i skog över hela Sverige och trivs bäst i granskog och skugga. Blåbär är en av Sveriges vanligaste växter och tur är väl det. Blåbär är nämligen mycket nyttiga och dessutom goda. Ofta används bären som ingrediens i efterrätter och sötare saker som sylt eller kräm. Det går även bra att göra vin och te på blåbär.

Hjortron

Hjortron är utbrett över hela landet förutom Sydskåne, Gotland och Öland. Hjortron växer bara på fuktig mark såsom mossar. Bären trivs under lite kyligare förhållanden och växer endast på de nordligare breddgraderna. Används bland annat till att göra likör och sylt.

Jordgubbar

Jordgubbar är framtagna av människan genom att korsa olika smultronsorter. På så sätt fick man fram ett relativt stort och smakrikt bär. Detta är också anledningen till varför man inte hittar i jordgubbar i det vilda. Om du är sugen på att odla så finns det en rad olika typer med olika smakprofil och som tål olika förhållanden olika bra.

Körsbär

Körsbär växer främst som ett odlat träd men kan också återfinnas i vilt tillstånd i vissa delar av Sverige. Körsbär finns i en sur och en söt version. Den senare lämpar sig att ätas i sitt naturliga tillstånd medan den andra måste tillagas för att vara aptitlig.

Lingon

Lingon Finns i vilt tillstånd i nästan hela Sverige och trivs i fuktig, något sur jord. Dessutom trivs lingon i halvskugga och återfinns ofta i glesare barrskog. Lingon är fulla av vitaminer och har en något sur smak som gör dem extra lämpade till geléer och sylter.

Nypon

Nypon finns i vilt tillstånd från skåne till ungefär i höjd med Uppsala. Som bekant gör de sig väldigt väl som soppa men nyponmarmelad är enligt mig underskattad och riktigt trevlig att ha på frukostbordet. Vissa nyponsorter är dessutom riktigt vackra och har stora blommor i klara färger.

Svarta vinbär

Svarta vinbär har en komplex och något syrlig smak vilket gör att de används som smaksättning i te och andra drycker. Trots sin syrliga smak behöver inte svarta vinbär tillagas för att vara ätliga, de fungerar utmärkt som smaktillskott i yoghurt, müsli mm.

Vinbär återfinns oftast i trädgårdar men finns också i förvildat tillstånd. Dessa små bär är väldigt nyttiga eftersom de har väldigt högt C-vitamininnehåll.

Tranbär

Tranbär växer på myrar vilket är anledningen till att de förr brukade kallas för myrbär. Tranbär hjälper mot urinvägsinfektioner, detta är inte bara hittepå utan har vetenskapliga belägg. Smaken är frisk och påminner lite om lingon. Det populäraste användningsområdet är som juice men används även som marmelad. Ett populärt snacks är torkade, sockrade tranbär.

Rönnbär

Rönnbär är röda bär som växer i klasar på rönnträd. Bären är rika på C-vitamin och antioxidanter. Till skillnad från vad vissa tror så är bären ofarliga. Dock så är de väldigt sura och bör tillagas innan man äter dem. Rönnbärsgelé är en personlig favorit.

så är bären ofarliga

För de flesta är en resa till mataffären sällan fullständig utan att ett paket eller två pasta slinker ner i korgen, men hemmagjord pasta har en struktur och smak som slår de butiksköpta pastasorterna. Att göra din egen spaghetti, tagliatelle eller lasagneskivor behöver dock inte vara en jobbig process som tar flertalet timmar; investerar man i en pastamaskin så går pastatillverkningen enkelt.

De här maskinerna rullar ut din deg i till tunna blad, sträcker den och skär den till formen du vill ha – något som inte så lätt uppnås med bara en kavel och kniv. Vissa maskiner kan till och med blanda och knåda degen åt dig. Färsk pasta måste inte göras precis innan du tillagar den: färsk pasta kan förvaras i kylen i två eller tre dagar eller till och med frysen i upp till tre månader.
Läs vidare för att ta reda på vad du ska leta efter när du köper din pastamaskin samt för att se en sammanfattning av de bästa pastamaskinerna du kan köpa.

Vilka typer av pastamaskin finns det?

Pasta-strängsmaskiner blandar och knådar degen för att sedan pressa degen genom hål som skapar pastaformerna – allt från rigatoni till spiralpasta. De elektriska maskinerna kan dock inte tillverka bred pasta. Så om du vill göra lasagneplattor, måste du rulla ut den för hand.

Manuella maskiner förbereder inte degen åt dig, men du matar redan gjord deg genom rullar för att göra den slät och silkeslen innan du förvandlar den till nästan vilken platt form du vill. Dessa inkluderar platta lakan för lasagne, rutor för ravioli, tunna remsor för spaghetti, tjockare remsor för tagliatelle och fettuccine, och så vidare. De kan dock inte skapa ihåliga eller mer avancerade former som makaroner eller fussili. .

Elektriska maskiner gör samma sak som manuella maskiner, men istället för att använda en hand-vev gör en motor arbetet åt dig.

Varför behöver jag en pastamaskin?

En pastaxtruder tar hand om allt hårt arbete med att göra pastadeg. En pasta-rullande maskin plattar ut din pastadeg jämnt och till en exakt tjocklek som nästan är omöjligt att uppnå på något annat sätt.

Vilka funktioner ska jag leta efter?

För rullmaskiner (både manuella och elektriska):

• Många olika tjockleksinställningar
• Olika tillbehör för olika typer av pasta
• En klämma för att sätta fast maskinen i köksbordet
• Smidig att använda
• Lätt att rengöra

För strängmaskiner:

• Lätt att installera med tydliga instruktioner
• Snabbt att skapa pastadeg från grunden
• Lätt att lagra om du har lite lagringsutrymme
• Förmåga att experimentera med olika smaker
• Lätt att städa

Är det lätt att göra hemmagjord pasta?

När du väl lärt dig så är det busenkelt men det kan ta ett par omgångar av pastatillverkning innan du lär dig. Mycket handlar om att se till så att konsistensen på pastan är rätt.

Test av pastamaskiner

Philips pastamaker

Denna pastamaskin hjälper dig göra pasta på under kvaren. Du behöver inte ens knåda och hplla på, det är bara att hälla ihop vatten mjöl och ägg och trycka på en knapp.

Denna maskin kan göra sphagetti fettuccine och pasta penne. Maskinen är enkel att använda och har en display som anger både hur lång tid det är kvar innan maskinen är färdig men också hur stor sats som knådas. Maskinen kapar inte av pastan den pressar ut, det måste man göra själv. Till sphaghetti och liknande så ör detta inget problem men kan vara jobbig om man ska göra kortare pastasorter som penne. Diskningen är lite besvörlig men lyckligtvis så är många delar avtagbara och diskmaskinsäkra.

Marcato Atlas 150

Denna maskin ser mer eller mindre ut som alla andra pastamaskiner men fungerar mycket bättre än sina konkurrenter. Marcato görsi italien och jag misstänker att en hel del hantversstolthet är involverad i tillverkandet av dessa maskiner, de ska göra pasta trots allt. Denna maskin gör det inte bara enkelt att göra pasta, det är enkelt att plocka ihop maskinen och rengöra den också.

Fördelar

• Välkonstruerad
• Lätt att förvara
• Snygg
• Allsidig
• Lätt att använda

Nackdelar

• Kan inte göra sphaghetti
• Dyr

Gefu pastamaskin

Denna pastamaskin kommer med en torkställning som består av sex armar. Armarna är avtagbara och kan sättas under pastamskinen för att enkelt kunna fånga upp pastan. Dessutom är torkställningen diskmaskinsäker ABS-plast och kan vikas ihop för smidig förvaring.

Pastamaskinen går att klämma fast på bordet om man vill ha extra statbilitet men har också en gummibas som gör att maskinen står stadig även utan klämma. Bredden på pastan är anpassningsbar och det går till och med att göra lasagneskivor.

Under en lång tid var jag en av de som köpte färdigmalen peppar. Idag undrar jag lite hur jag tänkte. Nymalen peppar smakar alltid bättre. Dessutom så är det bättre för miljön att inte köpa nya glas/platsbehållare hela tiden. På senare år så har en riktigt illavarslande trend smugit fram. Företag säljer pepparkvarnar där man inte kan fylla på med mer peppar. Helt tokigt men bra för företagets kassakista är jag rädd. Dessutom har de där kvarnarna ofta ett dåligt kvarnverk gjort i plast som du inte kan ställa in hur finmalet du vill ha pepparn på.

Om du har en dålig kvarn som lätt täpps till, maler okonsekvent eller strör peppar kring sig så är det nog dags att uppgradera. Köper du en ordentlig pepparkvarn så kan du behålla den hela livet. Trots detta kan det vara en bra idé att ha flera, en till vitpeppar och en till svartpeppar t.ex.

Peugeot Paris

Man kan ställa in hur grovt den här kvarnen ska mala genom att vrida runt botten på kvarnen. Den är ganska dyr och är egentligen lite utanför min budget. Fick den dock i julklapp för ett par år sen och sen dess har den varit en trogen tjänare i köket. Designen är klassisk och elegant. Materialet är trä täckt med någon form av mörk lack, bets eller dylikt (jag är inte särskilt väl bevandrad i träbehandling). Det finns även versioner i lite andra färger.

Jag är mycket nöjd med min, byggnadskvalitén känns solid och jag tror att den kommer att hålla en lååång tid. Måste dock erkänna att jag vid ett tillfälle trodde att kvarnen hade gått sönder, det visade sig att jag envist höll på att vrida åt fel håll.

Le Creuset pepparkvarn

Le Creuset kombinerar klassisk form med iögonfallande färgteman. De finns i lite olika färger men märket förknippas nog starkast med en intensiv brandröd färg. Skruvtoppen är lätt att skruva av, särskilt svårt att fylla på med pepparkorn är det inte heller. En neandertalare hade antagligen klarat av det.

De må vara dyra men de har en tidslös design och kommer med en tioårsgaranti. De är ergonomiskt utformade och trevliga att använda.

Malverket i keramik smular snabbt sönder pepparkorn, är dessutom korrosionsbeständigt och kan justeras för att mala både fint och grovt. Detta kanske bara är surgubben i mig men jag är lite missnöjd med att kvarnen är gjord i akryl. Jag föredrar en kvarn i trä framför en i plast. Rent praktiskt så gör det ingen skillnad eftersom materialet säkert håller lika bra, det känns lite trevligare med trä helt enkelt.

Ett annat klagomål är att kvarnen strör runt lite peppar kring sig även när den inte är i användning. Något som jag inte märkt med den ovanstående kvarnen.

Skeppshults

Skeppshults pepparkvarn är gjord i bok och gjutjärn. Känns solid och gammalmodig. Om man skulle vara orolig för att den går sönder så finns det en 25 års garanti. Gjutjärnet gör att kvarnen är ganska tung och lite otymplig att använda även om det gör att kvarnen känns solid och hållbar. Hur grovmalen peppar du vill ha ändras genom att vrida på toppen av kvarnen. Denna har tyvärr samma problem som le creuset, nämligen att den sprider runt peppar kring sig även när du inte maler. Det är inga enorma mängder och verkligen inte ett stort problem men det är värt att nämna.

Zassenhause München

Pepparkvarn i stilren design. Materialet är trä med en svart eller vit lack. Precis som i Peugots kvarn så är malverket keramiskt. Med andra ord är det väldigt hårt och keramikdelarna kommer inte nötas ut på lång tid. Om du ändå är orolig så kommer kvarnen med en tjugofemårig garanti. Man kan justera hur grovmalet peppar man vill ha genom att vrida runt botten av kvarnen. Kvarnen maler lite ojämnt och man får något ojämn finhet på pepparn men jag tycker inte att det är ett problem.

Peugot Nancy

Peugeots klassiskt utformade kvarnar kommer också i en lite modernare tappning. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om en pepparkvarn i genomskinlig akryl men en fördel har den; man kan se hur mycket peppar man har kvar. Utöver det estetiska så finns det inget att klaga på, kvarnen har ett av peugots kvarnverk i stål och maler som en dröm. Kvarnverket är inte bara lätt att mala med, det går att justera hur fint det maler också. Den mindre storleken gör den perfekt att ha på borde, hur smidig som helst att skicka runt.

Zassenhaus Hamburg

Zassenhaus Hamburg har ett kvarnverk i härdad keramik och, hör och häpna, zirkonium. Inte nog med det, detta är också pepparkvarnen som används av svenska kocklandslaget. Det finns både en pepparkvarn- och en saltkvarnsversion. Höljet är gjort av bok och kommer med och utan lack. I övrigt finns det en del stilrena detaljer i rostfritt stål. Denna kvarn är enligt mig lika bra som Peugeot paris även om jag föredrar Peugeots lite mer klassiska design bättre. Sättet de fungerar på är ganska likt, fyll på med korn i toppen, skruva botten för att ställa in hur fint du villa mala och vrid sen efter hjärtans behag.

• Tjugofemårs garanti
• Modern design
• Kvarnverk i keramik och zirkonium

Elektrisk pepparkvarn från Champion

Den här motordrivna pepparkvarnen kräver fyra AA batterier men lyckas mala peppar väldigt fint. För att vara motordriven så är den dessutom väldigt tyst

Om du vill ha en eldriven modell så är champions peppparkvarn ett bra val. Den är extremt enkel att använda. När du laddat den med batterier och peppar så är det bara att trycka på en knapp uppe på kvarnen så kommer det (ganska sakta) komma peppar från det keramiska ramverket. Det går även att justera hur finmalen peppar man vill ha. Kvarnen maler också väldigt jämnt.

Jag är ärligt talat inte ett fan av elektriska pepparkvarnar. Det känns lite onödigt och gimmikigt. Denna uppfattning förstärktes ännu mer när jag upptäckte att en liten led-lampa börjar lysa när man maler. Möjligtvis är det en bra idé att köpa en för äldre, folk med artros eller handikappade men standardköket behöver verkligen inte en. De är långsammare och mer högljudda än vanliga kvarnar. Dessutom är risken större att något går fel desto om du lägger till en motor.

Designen i rostfritt stål är snygg men lite hal om man har fuktiga händer efter köksarbete. Den är smal och jag tror att en person med exempelvis reumatism skulle tycka att den var lätt att hantera. Den kommer med ett lock för kvarnverket så att man inte strör peppar runt sig som vissa andra modeller.

Denna kvarn är inte lika lätt att fylla på som de flesta andra; du måste skruva av basen från toppen i rostfritt stål och sen separera basen från batteripaket för att komma åt öppningen för att fylla på med kaffe. Jag skulle rekommendera att du tar en titt i manualen innan du försöker fylla på med färsk peppar.

Skötsel och underhåll

Använd inte salt och andra kryddor i din pepparkvarn. Salt får obehandlad metal att rosta. Det finns speciella kvarnar för salt som använder rostfritt stål eller keramik. Dessutom så behövs saltkvarnar egentligen inte. Peppar blir mer aromatiskt om det krossas samtidigt som matlagningen sker, någon sådan effekt finns inte för salt som smakar precis likadant oavsett om den precis krossats eller inte. Olika malar är anpassade efter olika kryddors storlekar och former. Om du håller dig till peppar så kommer din kvarn inte att täppas till.

Peugot rekommenderar att du blandar i svarta pepparkorn om du vill använda röd, rosé eller grön peppar. Färgad peppar har ofta högre vattenhalt än svart och riskerar att täppa till kvarnverket. Detta verkar vara råd som passar andra märken än peugot.

Om du har problem att vrida runt din pepparkvarn så lätta på skruven i toppen av kvarnen (om det finns någon). Tighta åt skruven gradvis samtidigt som du maler. Detta borde få loss eventuella pepparkorn som har fastnat.

Generellt sett så räcker det att rengöra sin pepparkvarn med en fuktig trasa. Om det behövs så kan man ha på lite allrengöring eller disksåpa. Kolla igenom tillverkarens instruktioner innan du rengör kvarnens inre. Sätt aldrig kvarnen i diskmaskinen.

Om du har problem med att få in pepparkornen i kvarnen så är det absolut enklaste sättet att använda en bit skrivarpapper som tratt. Jag har alltid ett papper på kryddhyllan som är redo att användas.

Känn din peppar

Det vi kallar för peppar är egentligen ett samlingsnamn för lite olika frukter från växter. Arten piper nigrum är en klängväxt som ger svartpeppar, vitpeppar och grönpeppar. Skillnaden kommer från när de skördas och hur pepparn har bearbetats.

Svartpeppar är en bra allroundkrydda som passar det mesta. Det finns ett par olika varianter, däribland Tellicherry som har en lite sötare smak. En annan variant är Lampong som har en citrusaktig ton och en het eftersmak. Vitpeppar har en något mindre skarp smak och passar perfekt till fläskkött. Grönpeppar är perfekt att ha i såser eller för att krydda kött med sin något mer aromatiska smak.

Rosépeppar är inte alls släkt med den vanliga pepparväxten utan kommer från en buske med ursprung i Peru. Smaken är inte heller särskilt lik vanlig peppar och påminner mer om hur enbär smakar. De har en lite fruktig smak med ett lätt pepparaktigt bett. Används med fördel till skaldjur eller i gräddbaserade såser. Se till att tillsätta pepparn i slutet av tillagningen, om pepparn utsätts för värme för länge så förstörs smaken.