Även om riset är en viktig ingrediens i hela världen är det svårare än det ser ut att göra en riktigt bra gryta med ris. Det finns en anledning till att de där ”boil-in-a-bag”-grejerna tog fart, vet du. Låt oss anta att du inte har någon riskokare: skaffa en. Jag skojar bara! Men allvarligt talat är en riskokare en livräddare när du regelbundet längtar efter en ångande, perfekt fluffig skål med ris. Även om du inte har någon är den urgamla frågan om ”att skölja eller inte skölja” relevant.
Absolut nödvändigt
Att kalla det en fråga är något av ett felsteg. Det är ganska allmänt känt att det gör något att skölja riset. Men många av oss (inklusive undertecknad) har känt oss för lata för att genomföra detta tydligt understrukna råd. Och ja, gång på gång har en del av oss fått ett riktigt mediokert ris.
Vad vi (jag) behövde var ett kontrollerat experiment. Något jag kunde göra enkelt och snabbt som verkligen skulle visa resultat. Jag bestämde mig för att använda basmatiris och bestämde mig för att verkligen mäta effektiviteten av två gamla hederliga tekniker: sköljning och blötläggning.
Här är varför
Den främsta anledningen till att skölja är att avlägsna ytstärkelse från riskornen, vilket kan göra dem klumpiga när de kokar. Genom att blötlägga riset kan det absorbera vatten, vilket ger det en fördel vid tillagningen. Det hjälper nämligen riset att få en bättre och jämnare konsistens, i stället för att torka ut medan insidan inte är jämnt ångad och fluffig.
Experimentet
Efter att ha tagit på mig min labbrock satte jag igång att testa det jag redan visste: det sköljda, blötlagda riset skulle bli lättare, fluffigare och mer ”godare” att äta. Men ibland behöver man testa saker ”vetenskapligt”.
Metod ett: ”Släng det i grytan”
För sats nummer ett lade jag helt enkelt vatten och ris i en kastrull, kokade upp det och lät det sedan sjuda. Jag lät det puttra i cirka 15-20 minuter med locket väl förslutet.
Metod två: Skölj, blötlägg och övervaka
För sats nummer två sköljde jag grundligt riset i en sil och såg till att röra om det genom att blanda det med händerna. Därefter lade jag det i rikligt med kallt vatten för att blötlägga det i cirka 30 minuter.
Jag kokade sedan riset enligt samma metod som sats nummer ett, även om jag inte kokade fullt lika länge då blötläggning sänker koktiden något.
Njut av resultatet
Resultaten? Den oblötlagda satsen var torr och lite tråkig. Kornen var nästan för separerade. Den sats som jag sköljde och blötlade var verkligen fluffig, lite klibbig (på ett bra sätt) och kornen ser ljusare och mer ogenomskinliga ut. De smakade också helt enkelt bättre, mer som riktigt restaurangris. Om du någonsin är osäker på om det är värt ansträngningen att blötlägga, skulle jag säga att du inte ska tveka att satsa. Ditt ris kommer att tacka dig!